Det finns inget vackrare. Skönhet i vintern. Så nära, så konkret, så utan annat. Avskalat och ändå inbäddat.
Det klara och det friska.
Här är Enköpingsån i sin vackra vinterdräkt. Det är den 26 december och fullmånen går snart upp.
Jag stannar upp, höjer både blick och själ – för att inte säga kameran. Årets sista fullmåne, jag tror den har fått namnet December Cold Moon och står i Kräftans tecken.
På väg hemåt stannar jag igen, för att se det sista ljuset som faller genom gunnebostaketet, där snön vilar.
Temperaturen faller ner till -9 grader och det är perfekt. Månen är full av ljus och jag är full av tacksamhet.